Mitt förtroende

”Ros, jag har vittnat för alla flickor i klassen!”

Jane var sprudlande glad att få berätta för mig och jag var lika glad att få lyssna. Jane var ny i klassen och hon hade en stark tro som hon gärna och villigt delade med sig av till andra i klassen. Hon var ivrig att få hjälpa andra att finna vägen till frälsning.

”Vad berättade du för dem? undrade jag”

”Jo, sa Jane, nu vet alla hur jag hanterar världsliga ting.”

”Hur menar du?”, sa jag och började ana oråd.

Jane slängde en irriterad blick på mig.

”Det förstår du väl, jag sa till dem att jag inte dansar, att jag inte dricker alkohol eller röker, att jag inte spelar, jag sminkar mig inte och går inte på fester. Nu vet alla att jag är kristen och att jag är annorlunda.”

”Jaha, sa jag. Då förmodar jag att alla är upprymda nu och vill bli lika dig och finna frälsning.”

Jane gapade och såg väldigt snopen ut.

(Texten är tagen ur en bok av Rosalind Rinker, något omarbetad av mig)

Är jag annorlunda bara för att jag är kristen?

Vad är annorlunda? Vem skall jag jämföra mig med?

Frågan dyker ofta upp.

”Jaha, du är kristen, då är det inte mycket roligt du får göra, eller hur?”

Det är svårt att svara på en sådan fråga utan att låta pretentiös.

Hade jag ett roligare liv innan jag blev kristen? Var jag fri och fick göra det jag ville utan att tänka på en Gud som straffar mig?

Jag vet inte för tanken har aldrig slagit mig.

Under de åtta år som jag levt som kristen så har saker försvunnit ur mitt beteende, saker som förut band mig, har lösts upp.

Det är något jag inte märkt själv, det har bara blivit så.

Jag kan nämna två konkreta saker som jag ”sluppit” ifrån.

  1. Svordomar. Jag svor bokstavligen som en borstbindare förut. Mitt vokabulär bestod av för många onödiga utfyllnader. Inte i familjelivet så mycket kanske, men på jobbet… fy vad jag kunde låta  🙁
  2. Skvaller och förtal. Jag fullkomligt älskade att prata illa om och bakom ryggen på andra människor. Jag gottade mig i att säga dåliga och elaka saker om andra människor, endast med syftet att få MIG att glänsa allt mer.
Detta har försvunnit, paff, borta!
Hur?
Ja, inte har jag mig själv att tacka, det har bara försvunnit, jag har blivit fri från detta. Nu kan jag inte svära, det går inte… och att prata illa om andra människor, det är svårt. Om jag råkar säga något i affektion om någon som inte är bra, det händer ju, så mår jag dåligt efter.
Jag kan dansa, jag kan dricka, jag kan röka, jag kan svära, jag kan baktala andra, jag kan göra precis allt jag vill…
….frågan är VILL jag göra det, vad säger mitt hjärta?
Var rädd om ditt Hjärta säger Gud, ty därifrån utgår livet.
Så mitt vardagliga liv som kristen är enkelt, jag gör precis som jag vill!  🙂
Det enda, den Gud som jag tror på begär av mig, det är att jag umgås med honom och sätter honom främst genom att lyssna och läsa och respektera. Enkelt!
Vad som händer när du tar emot frälsningen är att Gud tar dig och stöper om dig till den du är född att vara, ditt äkta jag. Han stöper om dig till att bli mer lik Honom.
 Du behöver inte lägga två strån i kors för att detta ska hända, det sker automatiskt, utan att du ens märker det själv. Det enda han begär är att du lyssnar på honom, likt en fader vill han ditt bästa och vägleder dig.
Jag har tillit till Gud.
Jag lyssnade på ett program på radion, lite med bara ett öra, men det handlade just om att ha tillit.
En kvinna, som jobbar som personlig coach, har skrivit en bok i ämnet.
Programledaren frågade naturligtvis om en beskrivning och innebörd av ordet tillit och svaret blev:
”När man litar på  att allting ordnar sig till det bästa även om det ser helt mörkt ut. Att vara lugn i alla situationer, även de allra värsta du kan tänka dig. Du är säker på att utgången blir till det bästa. Det är att ha tillit.”
Vänta här, tänkte jag. Det här står ju i Bibeln…
Romarbrevet 8:28:  ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.”
Nu blev det intressant och jag lyssnar med båda öronen.
”Men vad är det jag ska ha tillit till?” frågar programledaren.
”Tillit finns inbyggt i naturen, varje växt, blomma, träd allt runt omkring oss innehar tillit.” blev svaret.
Min tillit går till Gud, den allsmäktige, det känns enklare.
Jag har skrivit mer om tillit här.
En gång var jag med om en riktigt stor kris i mitt liv. Jag var rädd och ledsen, kände mig sviken och visste inte vad jag skulle göra. Jag stod i mitt hem i köket med huvudet i händerna och grät. På bänken låg en tidning som mina tårar föll ner på. Jag skulle ta bort tidningen då mina ögon fick syn på detta:

IMG_4108

Gud tröstade mig, där på plats, han lade ett ord i mina ögons synfält och han bad mig om att ge honom hans tillit. Lita på mig, så skall du klara dig bra genom livet sa han.

Jag rev ut Bibelordet och jag ser det varje dag. Stor tacksamhet  🙂

 

Att vara” annorlunda” är ingen bra förebild om jag vill föra mina vänner till Jesus.

Jag behöver se på mig själv och på mitt uppförande, mina ord, genom icke kristnas ögon. Jag behöver förstå deras synpunkt och börja därifrån. Men jag ska naturligtvis inte åsidosätta min egen synpunkt, bara respektera.

Ingen vill vara ”annorlunda”.

Den stilla tillförsikten, tryggheten, friden och modet uttryckt i mina dagliga gärningar, det vittnar bättre om den kristna tron än tomma ord.

 

Gud välsigne Dig

Kristina<3

Inga kommentarer

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.