Bibelns 112

livboj

Ellen skriver så här i boken Änglar som gäster av Inger Waern:

”Sommaren då vår son var fem år, hände en otäck incident. Vi var på Ribbersborgsstranden i Malmö. Vi solade och badade i det sköna vädret. Plötsligt var sonen borta. det fanns hundratals människor människor omkring oss både i vattnet och på stranden.

Jag insåg snabbt att det var en svår uppgift att veta vart jag skulle gå för att leta. Jag stod på knäna i vattnet och bad intensivt, nej, jag fullkomligt skrek inom mig på Gud Fader att han skulle hjälpa min son.

Medan jag fortfarande bad sökte jag med blicken över vattnet och stranden. Då kom vår son gående mot mig i vattnet. Hans lockiga hår hängde blött och rakt kring hans huvud. Han såg skrämd ut och frös så han skakade. Jag svepte in honom i en badhandduk och efter ett tag talade han om för mig att han gått ut på badbryggan och hoppat i, i tron på att det var lika grunt som vid den andra bryggan där han brukar bada. Han bottnade inte utan sjönk under vattnet. Han kom upp men sjönk ytterligare en gång under vattnet. Den andra gången var det någon som grep tag i honom och lyfte upp honom på bryggan.

Aldrig någonsin kommer jag att få reda på vem det var som räddade min son, men jag tackar Gud för att han hörde mitt skrik på hjälp och den omtänksamma insatsen.

 

Jag har själv tre barn och jag kan verkligen känna samma panik som den här mamman kände i det ögonblick hon förstod att sonen var borta.

Hur många gånger har jag inte letat efter deras mörka kalufser i vattnet. Hur många gånger har jag inte varit på väg ner i vattnet för att leta efter dem, för att sekunden senare se deras nuna glatt leende och överlycklig över det nya undervattenrekordet. Jag har tacksamt nog haft tre barn som varit orädda för vatten, simmat tidigt och varit mer under vatten än ovan. Men den rädslan, när man tappar synkontakten, usch…

Det känns tryggt att snabbt kunna be Gud om hjälp.

Psalm 50 vers 15 brukar ofta benämnas med Bibelns 112 där står ”Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.”

Jag vet och är fullkomligt trygg i att Gud alltid hjälper mig på ett eller annat sätt, men ibland är det bråttom, speciellt om det gäller barnen eller någon annan närstående.

Jag brukar säga till Gud ”Gud jag vet att du alltid hjälper mig förr eller senare, men NU behöver jag snabbt din hjälp.”

Det känns så tryggt, nu när mina tre barn är vuxna och har sina egna liv, att kunna be Gud om hans beskydd. Jag ber om att Han ska skicka en ängel som vakar över dem vart de än går och vad de än gör.

Det händer att mina barn berättar om saker som hänt dem som skulle ha kunnat sluta riktigt illa, eller om situationer där de varit hjälplösa, eller andra problematiska stunder som genom ett under bara löst sig på ett fantastiskt sätt.

När jag hör det så växer tacksamheten i mig och jag tackar alltid Gud för hans hjälp och beskydd av mina barn.

I Psaltarens 121:a Psalm står följande

Jag lyfter mina ögon till bergen.

Varifrån kommer min hjälp?

Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig… (det är början, slå gärna upp och läs resten)

Det är min trygghet.

En äkta trygghet som finns där 24 timmar om dygnet, alltid redo för utryckning 🙂 En hel här av änglar som på Guds befallning kommer till undsättning.

Tack gode Gud för din godhet!

Gud Välsigne er och bevare er!

Kristina<3

 

2 kommentarer

  • Petra 3 november, 2015 (12:39)

    Å ja, TACK Gud för att vi kan få beskydd! ALLTID!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.